Efterföljelse och konsumism: Varför kristna ska konsumera mindre

generosity-401403_640

I onsdags hade jag äran att få medverka på EFK:s medarbetardagar och prata om enkel livsstil och hur kyrkan kan utgöra en motkultur till vårt konsumtionshetsande och ojämlika samhälle. Nedan följer manuset till föreläsningen.

EFKs Sverigestrategi säger:

Utveckla en enkel och generös livsstil som innebär ett brott med osunda konsumtionsmönster. Vår tids diakonala behov och miljöfrågorna kräver det likaväl som vår egen efterföljelse… Vi bör särskilt lyssna till de personer och gemenskaper som i sin vardag utmanar konsumtionssamhället, både i relationer och i ekonomi. 

Detta är en av fyra utmaningar för efterföljelse där de andra är utveckla husförsamlingarna, samtala och brottas med den omgivande kulturen samt utåtriktad efterföljelse.

Vi ser alltså att EFK anger tre skäl för enkel och generös livsstil: diakonala behov, miljöfrågor och vår egen efterföljelse.

Diakonala behov

I världen idag lever 800 miljoner människor i extrem fattigdom, på mindre än 1,25 dollar per dag. Lika många lägger sig hungriga varje kväll, lika många saknar rent vatten. Samtidigt har vi ett överflöd på pengar och naturresurser. Världsbruttoprodukten ligger på Costa Ricas nivå, 13 000 dollar om året. Vi har mat till tolv miljarder människor. Fattigdomen och nöden beror på en ojämlik fördelning av resurser, inte avsaknad av resurser. 20% av jordens befolkning konsumerar 80% av dess resurser.

5 Mos 15:1-9 och 1 Joh 3:17 talar om att de som har överflöd är skyldiga att dela med sig till dem som inte har. Den som har resurser men behåller dem för sig själv istället för att ge till de fattiga beskrivs som syndig och dålig på att förvalta Guds kärlek.

Ska vi då ta självmord genom att ge bort allt vi har och sen frysa ihjäl nakna och urfattiga? Njä. Precis detta adresserar Paulus i 2 Kor 8:13-15: målet är lika för alla. Luk 3:11 säger på samma sätt att vi ska uppnå jämlikhet. Ords 30:8 talar om att det finns ett mellanting mellan rik och fattig, att äta sitt dagliga bröd (känns det igen?).

”Sälj allt du äger”, som Jesus sa till alla sina lärjungar (Luk 12:33) syftar inte till ett liv i egendomslöshet utan i jämlik egendomsgemenskap, där ingen är rik och ingen är fattig. Jesus och lärjungarna själva levde i egendomsgemenskap (Joh 13:29), liksom ”alla troende” i den apostoliska församlingen i Jerusalem (Apg 2:44-45).

Hebr 13:5 säger att vi inte ska leva för pengar utan nöja oss med vad vi har. Jakob riktar svidande kritik mot de rika som gottar sig medan de fattiga lider (Jak 5:1-6). Och Paulus undervisar tydligt om vikten av att vara förnöjsam och inte vilja bli rik i 1 Tim 6:5-11.

Problemet med rikedom som dessa bibeltexter adresserar är att den rike konsumerar och äger saker han/hon inte behöver, medan den fattige lider och till och med dör på grund av brist på det han och hon behöver. Den rike spenderar pengar på onödigheter, medan den fattige inte kan köpa sig nödvändigheter. Därför behöver de rika generöst dela ut sitt överflöd till de fattiga, och för att det ska vara möjligt måste den rike leva enklare. Vi kan nämligen inte äta kakan och ge bort den till en fattig samtidigt.

Därför säger Jesus saliga de fattiga och ve er ni rika, han beskriver den rike mannen som inte delade med sig åt Lasarus som en syndare i Luk 16, och han beskrev den fattiga änkan som gav bort allt hon ägde som mer generös än de rika som gav av sitt överflöd, för generositet mäts i vad vi har kvar, inte hur mycket vi ger. Den som lever i lyx och överflöd är inte lika generös som den som lever enkelt.

Miljöfrågor

Vi läser i 1 Mosebok att Gud skapade världen och det var gott. Han skapade oss människor till sin avbild som krona på verket och gav oss budet att föröka oss och råda över skapelsen (1 Mos 1:28). Människan valde dock att synda, och därmed lider hela skapelsen: ”Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet.” (Rom 8:19-21)

Våra bibliska förfäder var väl medvetna om både naturens välsignelser och faror. I antikens agrara samhällen levde man av jorden och drabbades hårt av naturkatastrofer, såsom torkan som Josef förutsåg i 1 Mosebok. För att hantera begränsade resurser betonades enkelhet och jämlikhet som vi redan har konstaterat: i 2 Mos 16 ser Gud till att de giriga inte kan roffa åt sig allt manna, utan den som samlade mycket fick ingenting över och den som samlade lite led ingen brist. Denna text är ett tidigt exempel på hur man undviker ”tragedy of the commons” – när individens vinning blir det gemensammas förlust – genom att sätta en övre gräns på hur mycket resurser individen får bruka.

Gamla Testamentet beskriver hur både monarkin med en överdådig kung och tempeldyrkan med en ståtlig byggnad var människors idéer, inte Guds. Själv ville Gud campa i tält, och Han förbjöd kungar att skaffa sig mycket silver och guld (5 Mos 17:17). Hans profeter gick ständigt tillbaka in i vildmarken för att söka Honom, och kritiserade de rovgiriga och rika. Jeremia profeterade:

”Många herdar har fördärvat min vingård och trampat ner mitt land. De har gjort mitt härliga land till en öde öken, till en ödemark. Sörjande och öde ligger det framför mig. Hela landet ligger öde, ty ingen bryr sig om det.” (Jer 12:10-11)

Att förstöra skapelsen är inte att råda över den, tvärtom. Att råda är att vårda. Om en parkägare ger en trädgårdsmästare ansvar att råda över hans park medan han är på resa, förväntar han sig då att trädgårdsmästaren vårdar den eller massakrera den?

Vi har ärligt talat förstört Guds skapelse. Vi har dödat hälften av alla världens djurpopulationer sedan 1970 enligt Living Planet Index Report. I Majoritetsvärlden (Afrika, Asien och Latinamerika) dör fler människor idag av föroreningar än av malaria, HIV och alla andra sjukdomar. WHO uppskattar att 250 000 fler kommer dö varje år mellan 2030 och 2050 på grund av klimatförändringarna, och i förlängningen kan miljontals människor komma att dö av klimatrelaterade orsaker.

Det tragiska är att medan fattiga människor i s.k. utvecklingsländer drabbas hårdast av miljöförstöringarna, så har rika människor i s.k. industrialiserade länder orsakat de flesta av dem. Sverige ligger på plats 10 i värstingligan för länder med störst miljöpåverkan, och om alla levde som svenskar skulle det krävas 3,7 jordklot enligt Världsnaturfonden.

Detta kan tyckas paradoxalt eftersom Sverige har en så grön självbild, med lite kolkraft och mycket ekologiskt. Sa inte statsminister Reinfeldt för några år sedan att Sverige hade lyckats förena ekonomisk tillväxt med minskade utsläpp? Jo, men han hade fel. Svenskars konsumtion orsakar massiva utsläpp i länder som Kina, som Uppsalaforskarna Kjell Aleklett och Mårten Berglund har visat.

Den brittiska ekonomen Tim Jackson skriver i sin bok Välfärd utan tillväxt att det inte finns något empiriskt exempel på hur en ekonomi frikopplar sin tillväxt från resursförbrukningen. Det vill säga, det finns inga bevis för att alla världens länder någonsin kommer kunna se ut som Sverige medan vi bara har ett jordklot. Att svenskar idag lever på en nivå som kräver 3,7 jordklot om resten av världens människor hade samma livsstil, visar att vi är för rika. Här kommer Bibelns vision om enkelhet och jämlikhet in som en fantastisk lösning på de miljöproblem som konsumismen har orsakat.

Vår egen efterföljelse

I liknelsen om bonden så beskriver Jesus hur Guds Ord sås ut bland människor och tas emot på olika sätt. ”Det som såddes bland tistlar”, säger Han, ”är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet så att det blir utan frukt”. (Matt 13:22). Vid ett annat tillfälle beskriver han rikedomen som den ”ohederlige mammon” (Luk 16:9). Paulus skrev som vi tidigare har sett: ”De som vill bli rika råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär som störtar människor i fördärv och undergång. Kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har vissa kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.” (1 Tim 6:9-10).

Rikedomen kan alltså döda vår tro. Det är därmed inte så konstigt att kristendomen frodas i den fattigare Majoritetsvärlden, med stora väckelser, massomvändelser och mirakler, medan kyrkan till största del går på tomgång i den rika minoritetsvärlden. Som aposteln Broder Yun uttryckte det i sin bok Den himmelske mannen: ”Den västerländska kyrkan har silver och guld, men den kinesiska kyrkan reser sig upp och går!”

Det finns en myt inom stora delar av frikyrkan som jag kallar för inställningsteologi. Till skillnad från den mer kända framgångsteologin hävdar den inte att alla som tror på Jesus per automatik blir rika om de har stark tro, men inställningsteologin håller ändå med framgångsteologin om att det är acceptabelt för kristna att vara rika. Inställningsteologin säger att det är inget fel med att vara rik och konsumera massa onödigheter så länge Gud är nummer ett i ens liv. Det finns med andra ord inga problem med att du äger pengar, problemen är om pengarna äger dig. Det är enligt detta synsätt din inställning till rikedomen och konsumtionen som avgör huruvida det är okej eller inte, snarare än de konsekvenser ens rikedom och konsumtion får.

Detta synsätt är förvånansvärt utbrett bland kristna i Sverige trots att det går rakt emot Jesu undervisning. I Bergspredikan säger Han: ” Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” (Matt 6:19-21).

Jesus säger alltså att det inte går att ha en skatt på jorden och ha sitt hjärta i himlen. ”Skatt” syftar här på faktiska rikedomar, synonymer är ”kista” och ”förvaring” och det återkommer i bland annat Jak 5:3 med åsyftning på de rikas materiella tillgångar. ”Skatt i Himlen” används i övrigt enbart i Nya Testamentet när det handlar om att de rika gör sig av med sitt överflöd till förmån för de fattiga, som i Matt 19:21 och 1 Tim 6:17-19.

Inställningsteologins idé om att det är OK att ha en skatt på jorden så länge man har sitt hjärta i Himlen, stämmer alltså inte överens med Jesu undervisning. Vidare ignorerar inställningsteologin det faktum att skapelsen och de fattigas liv förstörs av de rikas överkonsumtion och överflöd. Istället för att se på konsekvenserna av en enkel livsstil och en mer jämlik fördelning av jordens resurser, bryr sig inställningsteologin endast om den rikes gudsrelation.

Och visst, vår gudsrelation är otroligt viktig, men den är inte oavhängig vår livsstil. Vi kan inte tjäna både Gud och Mammon (Matt 6:24). De goda nyheterna är att vi är inte dömda att leva rikt och slösaktigt. Vi kan faktiskt välja att leva enkelt och generöst mitt i en konsumistisk och mammondyrkande värld. Men vi behöver hjälp av den Helige Ande och av varandra.

Jag har vid flera tillfällen besökt Jesus Army i England, och kommer till sommaren att flytta dit ett år. Det är en karismatisk och evangelikal kyrka som praktiserar egendomsgemenskap, likt den apostoliska församlingen i Jerusalem som vi läser om i Apostlagärningarna. En tredjedel av de aktiva medlemmarna bor i ett 40-tal kommuniteter runtom i Storbritannien, där ingen är rik och ingen är fattig utan alla lever i enkelhet och jämlikhet. De driver sociala företag, Kingdom Businesses, där alla får samma lön och där vinsten går till diakoni.

Jag och några vänner har startat ett initiativ som vi kallar för Jerusalemprojektet, som syftar till att göra egendomsgemenskap mer normalt i frikyrkan. Om ni är intresserade av att stå med i den visionen är det bara att kontakta mig. Vi behöver många fler kristna kommuniteter som kan gå före när det gäller enkelhet och jämlikhet, och visa vägen även för människor utanför kommuniteterna om hur ett annorlunda liv kan se ut. Ungefär som kändisar, skyltdockor och megakyrkepastorer visar vägen för konsumism, fast tvärtom.

Kan EFK rymma en sådan rörelse? Det tror jag absolut. Det är inte bara möjligt, utan nödvändigt, att vi tillsammans med Guds hjälp lär oss att leva enkelt och generöst. Vår tids diakonala behov, miljöfrågorna samt vår egen efterföljelse, kräver det.

Efter föredraget följde lite frågor om egendomsgemenskap, företagande och hur svårt det är att leva enkelt:

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 15 november, 2015, in Ekonomi och social rättvisa, Miljö och klimat and tagged , , , , , . Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: