Juletider

Dagen före julafton. En speciell dag för många på både gott och ont. En dag då kanske den sista hetsen måste slaktas igenom för att få till den där speciella 24:e. Att äntligen få kunna pusta ut och slappna av, kanske glutta lite på Kalle och mysa med nära och kära. Kan vara mindre kul för de som inte har någon att fira med eller som kanske förknippar juletid med att föräldrarna tar lite väl många julsnapsar till maten. Om jag måste konstatera att julafton är något så kan jag i varje fall påstå att det är ett spektrum av stora proportioner. Från julmys till julångest, Jesusbarnet till Coca-Cola-tomten, lyxkonsumtion till tomt kylskåp och idylliskt vitt utanför fönstret till chockrosa på de nygjorda naglarna som håller om en paraplydrink på Banana island i Thailand.

Förkristen tradition

Om jag skulle fråga dig och alla andra som läser det här inlägget hur ni firar jul och vad den betyder för er, så förmodar jag att många av svaren skulle röra sig i riktningen åt att det är en kristen högtid där Jesu födelse firas, vilket skulle vara ett förväntat PK-svar på en kristen blogg, med tillägget att det är ett tillfälle där familjen samlas och man skämmer bort varandra lite extra och myser. Den senare delen skulle nog den bredare massan i Sverige känna sig bekväm att skriva under på.

Julafton är, som de andra kristna högtiderna vi fortfarande firar, verkligen ett spännande arv som liksom håller sig kvar men ändå tynar bort i det profana Sverige, alltså vad gäller den kristna aspekten. Vilket i sig inte är så värst konstigt. Julen har ju t.ex. varit en förkristen tradition som firats av många olika anledningar innan den adopterades och gjordes till vad den kommit att bli. Nu görs den i alla fall om igen, om än kanske omedvetet, och handlar på något sätt om kärlek och gemenskap, vanligast tillsammans med familj och släkt, grundat på humanistiska tankeströmningar då kristendomen liksom blivit lite irrelevant och förlegad. Så klart även strösslat med julklappar (av ibland lite väl bisarra ekonomiska proportioner).

Gränserna behöver  tänjas

Hur det än är med den saken, alltså vad julen är och om den firas på rätt sätt vare sig du är kristen eller inte så vill jag verkligen slå ett slag för att den där biten om kärlek och julafton verkligen är något som ska hållas hårt om. Enligt mig, som kristen, så är ju julafton verkligen en hoppets och kärlekens högtid, jag tror ju exempelvis att världens frälsare, Jesus, föddes då. Han som levde och dog för din och min skull. Jag tror att det är den kärleken som jag har upplevt genom min tro och relation till Jesus som driver mig till att försöka utmana kärlekens gränser. Gränserna behöver  tänjas, just som många av oss tänjer på våra magsäckar i och med alla julbord. Julen är ett jättebra tillfälle att öva det på och det kan göras på många sätt. Det finns ju den där klassikern att man kan ge bort en get i julklapp till en familj i något land där den skulle komma till nytta, eller det som Rädda-barnen kört ganska hårt med denna jul: Ge bort ingeting, och dessa ting är sjukt bra, men jag önskar att det skulle finnas möjlighet att tänja lite extra på det praktiska hos de som faktiskt har möjlighet att bjuda in de som inte riktigt har någonstans att vara, att liksom den där gränsen om vem som får närvara vid julafton inte alltid behöver vara så otroligt statisk. Även om mina minnen och upplevelser av jularna är sjukt mysiga och fyllda av mat, släkt och presenter så har mina mest glädjefyllda och minnesvärda aftnar varit då jag fått vara med på platser och tillfällen där familjer öppnat upp sina hem till de som är ensamma och ibland också utstötta.

Familjen kommer först

Det finns en gammal Keltisk kristen tradition där man alltid dukar upp för en extra person vid matbordet. Tanken är att en fattig vandrare kanske knackar på dörren och ber om mat och då är det redan uppdukat för denne. I Bibeln talar Jesus om vikten att ta hand om de som är i behov av hjälp och att han själv är alla dessa människor tillika den potentiella vandraren som knackar på dörren.

Matt 25:35

35 För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36 Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.

37 Då ska de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38 Och när såg vi dig som främling och tog emot dig, eller naken och klädde dig? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40 Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.

Om du läser hela stycket som jag har tagit dessa verser ifrån så kommer du se att Jesus ger en ganska sträng uppmaning om att vi ska ta hand om varandra i dess breda kontext. Jesus talar ofta om familjen som någonting större än det som binder oss via släktband. Tänk om du och jag kunde våga att applicera en tyngre kärlekens konkreta handling under tillfällen som just julafton. Det skär i traditionens hjärta och det där med att familjen kommer först. Jag köper att vi behöver ta hand om vår familj då även den kan komma till skada om t.ex. ens partner eller barn kanske behöver den där extra speciella stunden för sig själva tillsammans med dig. Alla kanske inte är i en tid i livet där en sådan sak som att öppna upp sitt hem är lämpligt av någon anledning, dock tror jag att många av oss definitivt kan och skulle må så bra av att tänja på våra hjärtans gränser så att all den där kärleken och myset vi lindar in julafton med kan bli en verklighet för fler personer.

Jag vill vara en sådan dit du kan komma och känna dig älskad och min bön är att vi alla ska fyllas av den längtan så att det tillslut kommer ta slut på människor som behöver lite extra kärlek för att alla har öppnat upp sina hjärtan. Idylliskt va… en riktigt julmysig tanke.

God Jul!