Vilka kristna perspektiv finns på pacifism, försvarsmakten och kriget i Ukraina? Räcker ickevåldsligt motstånd för att stå emot auktoritära och förtryckande regimer, eller krävs dödligt våld ibland för att göra världen säkrare? Och hur går det i så fall ihop med Jesus ord om att älska fiender och vända andra kinden till?
I ”den stora och våldsamt intressanta men tack och lov ickevåldsliga debatten om kristen pacifism” deltar Micah Fryxelius, Erik Svanberg, Daniel Forslund, Lotta Sjöström Becker, Olof Edsinger och jag själv. Samtalet leds av veckotidningen Sändarens chefredaktör Robban Tjernberg, medan PO Flodström lyfter in publikens frågor från chatten och kommentatorsfältet.
Debatten arrangerades av Pennys Kultursällskap i samverkan med det kristna Studieförbundet Bilda och har fått tillåtelse att även läggas ut i vår podd Jesusfolket.
Jag blev väldigt nöjd med den här debatten, den var saklig och respektfull och även om det var många tankegångar i luften samtidigt lyckades moderatorn Robban Tjernberg knyta ihop det väldigt väl och ge alla debattörer möjlighet att prata.
Vi var förstås alla överens om att kristnas plikt är att hjälpa det ukrainska folket och andra som drabbas av krig och att verka för fred i första hand på ickevåldsliga sätt så långt det är möjligt – sen var vi oense om var gränsen för omöjligt ickevåld går.
Hur ska man tänka kring mirakler i andra religioner? (Med ”Två osaliga andar”) – Jesusfolket
Forskningen om att ickevåld är effektivare än våld som jag hänvisar till i debatten.
Hela Pingsten 