Lidandets svåra gåta

Hur kan det onda drabba oss med sådan kraft om Gud finns och är kärleksfull? Det är det plågade hjärtats desperata undran. Teodicéproblemet, uttryckt i teologiska termer. Det brukar formuleras som frågan om varför lidande finns när Gud är god och allsmäktig. Frågorna är något jag brottats mycket med sedan jag blev vuxen och stirrade lidandet i vitögat. Jag tänker att de troskriser som kommer när vi lider många gånger har att göra med dålig teologi kring lidande. Vi har byggt oss en bild av Gud som inte håller när verkligheten drabbar oss med full kraft. Plötsligt börjar det skava rejält. Inga välmenande men platta klyschor ryms längre. Man kan inte säga ”allt är som det ska” till någon vars hela inre skriker ”inget är som det borde”.

Kan det som ställer till det vara att vi missförstår det här med att Gud är allsmäktig? Jag är inne på det. Att vi tror på Gud ytterst har makten gör att vi lätt drar slutsatsen att han styr allt som händer i detalj. Detta trots att vi också vet att jorden är i den ondes våld. Hur går det ihop? Jag vill börja med att avfärda att allt som sker är Guds vilja. Isåfall skulle vi leva i den bästa av världar, likt candide. Voltaires klassiska bok som redan på 1700-talet gjorde upp med denna förskönande syn på hur verkligheten är beskaffad. Vi lever inte i något himmelrike än. Guds rike är ”redan nu, men ännu inte” uttryckt på vineyard-vis. Alltså: vi ser Guds himmelska verklighet bryta in i vår tid redan här och nu, men än har det inte skett fullt ut. 

Här i tiden har ondskans makter ännu stort spelrum. Bibeln säger att ondskans andemakter är verksamma i himlarymderna (Ef 6:12). Djävulen beskrivs som denna tidsålders Gud. Den onde går runt som ett rytande lejon i vår värld, för att slakta, stjäla och förgöra (Joh 10:10). Vi vet inte så mycket om hur den andliga kampen tar sig uttryck i det osynliga, men vi kan alla se ondskans verkan på jorden. Det räcker med att slå på nyheterna för att drabbas av hur den härjar. Krig och död, ondska och våld, förödelse och förstörelse. Vi får inte resonera så att Gud blir ansvarig för det onda vi ser. Vi kan inte veta vad som ligger bakom allt som sker, men det är viktigt att Gud är allt igenom god och att vi kallar det onda just för ont.

Bibeln är tydlig med att sjukdom, död och lidande är inte Guds dolda vilja. Ingen bibelbok behandlar ämnet såsom Jobs bok. Denna gamla, märkliga, poetiska bok där Job drabbas av svår plåga och tas ifrån allt han äger efter ett vad mellan Gud och Satan. Hans vänner kommer nu med olika falska påståenden om varför detta hänt honom. De gör sitt bästa för att övertyga Job om att han själv är orsak till det lidande som drabbat honom. De tänker att om någon lider så beror det på att denne har syndat. Då nu Job har blivit straffad, så måste han ha förtjänat det på något vis. Job går i försvar och hävdar bestämt att han lider orättvist. 

Det finns ett allvar i att som troende förklara andras lidande med att det skulle vara Guds vilja. ”Ve er som gör ont till gott och gott till ont” står det i Jesaja 5:20. En troende som jag pratade med om det här, menade att det som gav henne kraft att uthärda sina sjukdomar var vissheten att det inte skulle ha hänt om det inte var Guds vilja. Jag känner precis tvärtom! Vad ger det för Gudsbild? Den synen lägger ytterligare sten på en redan tung börda. Vad är det för förälder som ger sina barn sjukdomar för att tukta dem? Jag vet att Gud kan verka även genom smärtan, men det innebär inte att han vill själva lidandet. Han kan vaska fram något gott även ur svåra tragedier, men det betyder inte att han orsakade dem.

När jag var nere i depressionens djup så var det mer än nog att kämpa sig genom dag för dag, stund för stund…skulle Gud dessutom vilja mitt lidande? Jag vill skrika nej och åter NEJ. Synen på att Gud vill allt som händer i en kristens liv är vad som orsakar stora kriser i tron när svårigheter kommer. Om Gud planerat allt det här onda för mig, så framstår han inte som särskilt god. När vi talar om Guds makt måste vi också tala om att vi lever i en fallen värld där Guds vilja inte alltid sker ens för oss som kristna. Ingen av oss har någon garanti för att slippa lidande, tvärtom är det något många av oss får gå igenom. Vi lever i den här världen underkastade samma villkor som alla andra, troende eller ej. Som kristna har vi inga löften om att få vara fria från sjukdom, plåga, smärta osv. Däremot har vi löften om att Gud aldrig ska lämna eller överge oss. Ja, det finns t.o.m. en särskild nåd under svåra tider: i svagheten är kraften som störst (2 kor 12:19).

Ibland får vi se himmelrikets realitet bryta igenom redan här i tiden när Gud gör under och helar (se tex dokumenterade mirakler). Vi kan se på Jesu liv och hur han helade människor, om än inte alla. Vi kan frimodigt be för varandra och vänta oss att Gud vill gripa in. Det står i Jakobsbrevet 1:17 ”Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.” Gud vill också använda oss för att minska den här världens lidande. Det är en viktig del av vår uppgift som kristna. ”Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag” (Gal 6:2)

Jag läste ett citat i tidningen Dagen för kanske 10 år sedan: “Gud vill inte allt som sker, men han vill något med oss i allt som sker.” Det etsade sig fast i mig. Så måste det vara! Guds makt visar i det att han inte låter lidandet få sista ordet. Han verkar gott också i det onda och mörka i våra liv. Han bär oss igenom, ger oss hopp och tröst, formar oss, låter oss lära känna hans godhet, förankrar oss i himlen. I romarbrevet uttrycks det såhär: 

”Vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss.”

Rom 5:3-5


Så många gånger när jag hade det som värst hörde jag Gud viska i mig: jag vill inte att du plågas, jag vill inte ditt lidande. Om och om igen, tills Guds godhet faktiskt landade i hjärtat. Guds kärlek var det enda som hjälpte och som hjälper mig. Att lära känna det varma fadershjärta på djupet. På riktigt förstå att han är GOD och vill sina barn gott mitt i deras tyngsta smärta. På så vis har inte sjukdom, plåga och nöd det sista ordet. Som Guds barn lever vi inte bara i världen utan också i och av Guds rike. Därför har vi hopp! Därför kan vi leva och andas! Därför har vi framtidstro! På bibelns sista blad målas den underbara bilden av när lidandet är utplånat en gång för alla. 

”Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta. Och han som satt på tronen sade: »Se, jag gör allting nytt.«”

Upp 20:3-5
Kategorier: Etiketter: , , , , , , , ,

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s