Bloggarkiv

Du vår Herre Jesus, kom!

jesus kom.jpeg

Jag vet en kvinna som för ett år sedan, nästan på dagen när detta skrivs, åkte för att besöka sin dotter i en annan stad. Dottern berättade då om en mycket märklig dröm hon haft natten innan. Hon såg sig själv gå tillsammans med många andra människor, som alla gick åt samma håll mycket målmedvetet. Men dottern visste inte vart de var på väg.

Till slut nådde de ett högt berg där de stannade. Väntande. Dottern frågade då : ”Vad är det vi väntar på?”  ” Jesus ” blev svaret. ” Han ska komma nu.” Dottern kände vånda över svaret, för hon var inte säker på vad det egentligen innebar. Framförallt för henne personligen. Men drömmen slutade där.

Jag vet att kvinnan blev mycket berörd av dotterns dröm. Hon märkte också att dottern tog drömmen på största allvar.

Read the rest of this entry

Skillnaden mellan EFK och dess modersamfund

Vittnesbörd från Helgelseförbundets evangelister

Vittnesbörd från Helgelseförbundets evangelister

Den här terminen har jag läst en mycket intressant kurs på Örebro teologiska högskola om Evangeliska Frikyrkans historia och teologi. EFK bildades under namnet Nybygget (som nästan höll på att bli permanent – burr!) när tre samfund gick ihop: Örebromissionen (ÖM), Helgelseförbundet (HF) och Fribaptisterna (FB). Under kursens gång har det blivit tydligt att i synnerhet ÖM och HF var extremt lika: de var bibeltroende missionsrörelser med baptistisk dopsyn, karismatisk helgelseteologi och jämställd ledarsyn som hade skolor och högkvarter i Närke (Örebro respektive Kumla). Fribaptisterna å sin sida var mer originella, med Helge Åkessons stundtals bibliskt radikala, stundtals förvirrat heretiska, idéer i bagaget.

Utslaget av samgåendet har varit väldigt bra: FB-läror som ifrågasätter Andens gudomlighet och objektiv försoningslära finns det inte ett spår av, medan EFK sammanfattat väckelserörelsernas fokus med nyckelorden evangelikal, baptistisk, karismatisk och missionsinriktad. Deras tro och självförståelse är ruskigt bra. Dock finns det några saker som rörelsen tappat från the glory years. Här är tre exempel:

Helgelse

Helgelseförbundet ville från början bara heta Förbundet, men då Missionsförbundet blev griniga körde de istället på att betona helgelse. Och det var ingen slump, därför att helgelse predikades friskt på Torpkonferensen redan från start. Bibeln säger ju att utan helgelse kan ingen se Herren (Hebr 12:14), och helgelseerfarenheten – att renas av Anden till ett heligare, mindre syndigt liv – strävades det efter lika starkt som pingströrelsen strävade efter Andedopet. HF var inte ensamma om att tala om helgelse, detta förkunnades även i ÖM och FB.

Idag är EFK:s trosdokument nästan helt tysta när det gäller helgelse, det nämns nästan uteslutande bara inuti ordet ”Helgelseförbundet”. Det predikas ytterst sällan om helgelse, och få kristna – i och utanför EFK – talar om sin helgelseerfarenhet. Varför? I vår klass spekulerade vi om ordet helt enkelt bytts ut mot lärjungaskap, som det definitivt talas mer om, men dessa begrepp är inte ekvivalenta i Bibeln. Jag tror snarare att vi är medvetna om att vi inte är lika helgade som kristna var förr, och då slutar vi tala om behovet av helgelse. Read the rest of this entry

Omvändelse och helgelse

I söndags var jag på två möten i Stockholm med David Owour, och jag blev positivt överraskad. Owour, från Kenya, är väligt skärpt och kunnig, och även om jag inte håller med om alla detaljer i hans eskatologi (som dock var sundare jämfört med andra knasigheter som finns där ute) delade han ett väldigt träffsäkert budskap om omvändelse och att leva heliga liv. Han började med att detaljerat beskriva en syn som han menade sig ha haft, där han såg två vigselringar i Himlen. Han insåg att den ena tillhörde Kristus och den andra kyrkan, men slogs av att de var så lika, den som tillhörde Kristus var inte större eller vackrare, utan de var likadana. Efter att tydligt poängterat att all profetia ska stämma överens med Skriften lästa han Upp 19:6-9:

Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, lik bruset av stora vatten och dånet av kraftig åska, och de sade:

”Halleluja! Herren vår Gud, den Allsmäktige, har blivit konung.
Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran.
Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo.
Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg.” 
Linnetyget är de heligas rättfärdighet.

Och ängeln sade till mig: ”Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Och han tillade: ”Dessa Guds ord är sanna.”

Read the rest of this entry