Pannkaksmirakel

Sen i onsdags har jag varit på Pannkakskyrkan Union – ett tillfälle där drygt 50 pers från olika städer runt om i landet har samlats och snackat, bett, evangeliserat och bjudit folk på pannkakor. Historien om Pannkakskyrkan är häpnadsväckande. Det började som ett litet sommarprojekt som några unga kristna i Uppsala satte igång för att få ut kyrkan bland ungdomar. Själv kallade de det för ”Sommarkyrkan”, men alla kidsen som de mötte började genast kalla det för Pannkakskyrkan eftersom de bjöd på pannkakor. Fyra och ett halvt år senare finns det pannkakskyrkor i ca 15 städer, de är kända – och uppskattade – av säkert tiotusentals människor och de som har blivit helade efter förbön är kort och gott oräkneliga.

Jag publicerade en text av Samuel Lundström, en av Pannkakskyrkans ledare och grundare, här på bloggen för ett halvår sen som gav exempel på några av dessa helanden. Nu på Union fick vi höra vittnesbörd om ännu fler helanden, och dessutom om ett matunder à Matt 14. Här är några av vittnesbörden som de olika Pannkakskyrkorna delade på torsdagsmorgonen:

Pannkakskyrkan i Örnsköldsvik gick en gång till en pub som heter Public och berättade för ett gäng att de trodde på Jesus och att de visste att Han kan hela sjukdomar. De i gänget var väldigt skeptiska, men en av dem gick med på att de bad för hans rygg som han hade väldigt ont i, mest på skoj. De från Pannkakskyrkan la då händerna på hans rygg och bad, och killen spärrade upp ögonen. ”Det gör inte ont längre!” En tjej som var med honom sa ”Är du seriös? Blev du bättre?” När han försäkrade detta bad hon Pannkakskyrkegänget om förbön för hennes fot som hon hade ont i. När de bad för henne försvann all smärta.

Då sa en tredje person i gänget att han hade en hand som klickade nästan så fort han vred den pga. stelhet. De bad för det också och efter det lät den inte ett dugg. ”Alltså, det här är ju läskigt” sa han. Därefter fick de be för den första killens lungor. Han rökte väldigt mycket vilket hade gjort att de tagit skada. De la händerna på honom och bad. Även tjejen som inte var kristen ville vara med och la sin hand på honom. När de hade bett färdigt tog alla bort sina händer utom hon, som fortsatte be. Plötsligt skrek hon till och tog bort handen. Hon sa att hon kände hur hans rygg blev varm – trots att han hade jacka på sig.

En kille från Pannkakskyrkan i Ängelholm vid namn Benjamin följde med några arbetskamrater på en firmafest på en pub. Under kvällen frågade han några av dem om de trodde på Gud. En av dem sa att halva hans familj har dött i cancer så han kunde inte tro på någon Gud. Därefter talade de inte mycket mer om det, men senare under kvällen, när männen hade hivat i sig en eller annan klunk alkohol, frågade denna man om Benjamin inte kunde be för hans gamle far som hade cancer sen fem år tillbaka som orsakade väldiga smärtor. Han satte igång att be för detta.

En tid senare hörde Benjamins arbetskamrat av sig på facebook. I allmänna ordalag om ”det vi gjorde den där kvällen, du vet” skrev han om hur han hade talat med sin pappa. De smärtor som han hade haft i fem år hade en kväll försvunnit helt plötsligt och oförklarligt. Tidpunkten var exakt densamma som när Benjamin bad till Gud att smärtorna skulle försvinna på en pub inte långt därifrån. Mannen dog senare i cancern, men under hans sista tid slapp han de smärtor som hade plågat honom, något som gav hans ateistiske son mycket huvudbry.

Ett annat vittnesbörd kom från Uppsala. En höstkväll när få var ute (jag var exempelvis inte med), bestämde sig de som tagit sig ut för att gå runt på stan och be för sjuka. Samuel och hans bror Andreas gick fram till ett gäng och berättade vilka de var, vad de gjorde, och att de gärna bad för någon som var sjuk. Genast pekade alla på en av killarna i gänget och sa ”Be för honom, han är jättesjuk!” Och det var han verkligen. Han hade en sjukdom som allvarligt hade skadat hans lever och lungor. De bad intensivt att han skulle bli frisk.

Senare på kvällen passerade två av tjejerna som hade bevittnat förbönen Samuel och Andreas och vände sig om för att prata med dem. De sa att de hade börjat fundera på att ta tron på Jesus på allvar, och de hade blivit djupt berörda av deras bön. Och än visste de inte ens att killen blev helad.

Det blev han dock. Han var på en läkarundersökning samma vecka, och till sin läkares stora förvåning var hans lever och lungor som nya. Killen berättade detta för Samuel och Andreas, och han var mycket glad.

Så har vi då matundret i Borås. När Pannkakskyrkan därifrån stod på scenen och talade om sin verksamhet berättade en av tjejerna hur de en kväll för några månader sedan hade väldigt lite pannkakssmet. De hade haft med sig för lite, och för att kunna dela ut till alla som hade kommit började de göra små plättar istället. Sorgsna insåg de att de var tvungna att gå hem tidigare än de hade tänkt. När en av dem räckte efter flaskan för att hälla i smet (de flesta pannkakskyrkor har smeten i stora tvålitersflaskor för att det ska vara enkelt att transportera och hälla i stekpannorna) förvånades hon över hur tung den var. När hon tittade på den såg hon hur den hade fyllts med smet till omkring tre fjärdedelar. Glada och aningen omtumlade fortsatte gänget att dela ut pannkakor, och när grillkolen var slut hade de fortfarande lite smet över.

Jag talade med tjejen som hade berättat detta flera gånger under helgen och bad henne om fler detaljer. Hon sa att de hade med sig två flaskor, och de åkte hem med två flaskor. Båda stod på bordet som de hade bredvid grillen (de flesta pannkakskyrkor steker över en grill, det är mycket praktiskt). Ingen var framme och grejade med dem. Ändå innehöll en av dem plötsligt pannkakssmet som några sekunder tidigare inte existerat. ”Jag är övertygad om att det var ett under”, sa hon. ”Och visst, vi behöver inte pannkakor, det är inte folk som svälter som vi delar ut dem till, men jag tror Gud gjorde detta för att visa på sin kraft.”

Jag pratade med en annan person från Pannkakskyrkan i Borås. Faktum är att jag känner honom sen tidigare, vi lärde känna varandra när jag bodde i Karlstad. ”Var du med när matundret skedde?” frågade jag. ”Ja, jag var med när det skedde.” Han berättade hur han hade gått fram till flaskan, känt på den och suckat lite över att det var så lite kvar. Sedan gick han och vittnade, och när han kom tillbaka till bordet såg han hur flaskan hade fyllts ett par decimeter. ”Först trodde jag att någon hade fyllt på eller något, men sen visade det sig att det var ett mirakel.”

Jag talade även med en tredje person som var med den kvällen (tjejen i videon ovan), och hon bekräftade vad de andra hade sagt. Hon berättade att de gick runt och frågade alla om någon hade fyllt på flaskan, men alla nekade. Och vad skulle de fyllt på den med? Det var rätt och slätt ett under, en bekräftelse på att den Jesus som mättade 5000 män med fem bröd och två fiskar lever och är verksam idag.