Problemen med scenlampor och rökmaskiner i frikyrkan 

De flesta frikyrkor växte fram i enkelhet och spred sitt budskap med knappa ekonomiska medel. Istället förlitade man sig på den Helige Anses kraft och på den frimodighet som en stark frälsningsvisshet ger. Likt apostlarna bad man: ”Hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.” (Apg 4:29-30).

Dagens svenska frikyrkor har massiv avsaknad av Andens kraft och de evangeliserar nästan aldrig. Samtidigt har man i praktiken övergivit enkelheten: en kristens livsstil skiljer sig knappt från en ickekristens i Sverige, som är så extremt resurskrävande att vi skulle behöva 3,7 jordklot om alla delade den. Hur är detta förenligt med Paulus ord om att nöja sig ed mat och kläder och att inte vilja vara rik (1 Tim 6:8-9)? Inte alls, naturligtvis.

Jag skrev häromdagen ett inlägg på Holy Spirit Activism om hur vi måste göra oss av med den moderna trenden av att köpa in scenlampor och rökmaskiner för miljontals – förmodligen miljarder – kronor till våra frikyrkliga shower, pengar som skulle kunna rädda åtskilliga liv i Aleppo eller Haiti just nu. Inlägget väckte starka reaktioner i synnerhet på Facebook då många helt enkelt gillar färgglada lampor och fejkrök. Argumenten som framfördes var att det ärar Gud, att ändamålet helgar medlen när det används i evangelisationssyfte, att Hillsong når många ungdomar genom att ha snygga konserter, och att lampor och rökmaskiner är som den nardusbalsam som Jesus sa inte behövdes säljas för att ge pengarna till de fattiga.

Allt detta är i praktiken försvarstal för att kunna ignorera de fattigas nöd och spendera pengar som skulle kunna rädda liv på moderna leksaker istället. Det är skrämmande att sådana moraliska prioriteringar är så utbredda bland kristna. Men hur är det, ställer sig inte Jesus på deras sida i passagen om nardusflaskan när han kritiserar lärjungarna för att ha ett sådant fattigdomsbekämparfokus? 

När vi läser den passagen – som bland annat finns i Mark 14:1-9 – så får vi inte glömma att alla lärungarna hade lämnat allt för att följa Jesus redan (Mark 10:28) och de levde i egendomsgemenskap med honom (Joh 13:29). De hade följt hans radikala ekonomiska undervisning till punkt och pricka, så inte undra på att de reagerar som de gör. Att vi idag inte reagerar på samma sätt gör oss olydiga till Jesu övriga undervisning. Berättelsen om nardusflaskan är till för att chocka.

Men vad värre är för dem som vill försvara modern lyxkonsumtion med detta bibelställe är att det omöjligen kan appliceras på någon modern situation. De skäl Jesus anför för att kvinnans handling inte är ond är att han är närvarande i sin inkarnerade kropp till skillnad från i framtiden när lärjungarna ska tjäna honom främst genom att hjälpa de fattiga (Mark 14:7), och att det är en profetisk handling inför hans begravning (14:8). Eftersom Jesus inte är närvarande idag i en fysisk kropp och eftersom hans begravning redan har varit, kan vi inte applicera den texten på någon modern situation.

Faktum är att om vi överger den bibliska principen om fattigdomsbekämpande enkelhet för att vi – högst subjektivt – anser att det ärar Gud och för folk till tro, vad finns då för anledning att inte överge andra bibliska principer likväl? Bibeln säger ju inte att ekonomisk moral är mindre viktigt än, sig, sexualmoral. Varför helgar ändamålet medeln när vi struntar i att rädda fattigas liv, men inte annars? 

Eftersom kyrkan tokväxer i majoritetsvärlden där scenleksaker inte alls är vanligt och eftersom de flesta västerländska kyrkor som har flashiga shower inte alls ser samma resultat som Hillsong utan når väldigt få (eftersom de inte evangeliserar) så är det otroligt uppenbart att de inte är effektiva evangelisationsverktyg utan tvärtom väldigt onödiga. Och det blir helt absurt att försvara bevarandet av onödiga saker i kyrkan som Bibeln inte förespråkar. Jag jämförde det på Facebook med att alla församlingsmedlemmar tejpade iphones på huvudet eller att en gigantisk Pikachu-docka pryder kyrkobyggnadens scen. Det finns ingen anledning att kämpa med näbbar och klor för att behålla sånt som ändå inte spelar någon roll och som stjäl massa pengar från verklig mission.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in a Jesus Army community in Kettering, UK. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Creativity contributor to jesus.org.uk. Youtubing at Holy Spirit Activism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 8 oktober, 2016, in Ekonomi och social rättvisa, Kyrka och teologi and tagged , , , , , . Bookmark the permalink. 17 kommentarer.

  1. Du har vissa poänger, det har du absolut, även fast du generaliserar ganska mycket.

    Något som jag dock undrar över och har undrat över ett tag när jag sett vad du publicerat på sociala medier är varför du lägger så mycket tid på att kritisera andra kristna? Jag tänker just med tanke på att Bibeln talar så mycket om hur viktigt det är med enhet i Kristi kropp. Inte så att jag vill kritisera dig genom att ställa den frågan, det är mer att jag undrar hur du tänker kring det.

    Gilla

    • Hej Tyra!

      Att verka för enhet är inte alls samma sak som att inte kritisera, vägeda eller tillrättavisa. Se på apostlarna Paulus och JJohannes till exempel, hur de både uppmuntrade och tillrättavisade, undervisade och kritiserade. Varje påstående som man försvarar som sann kommer ofrånkomligen vara en kritik antingen direkt eller indirekt. Hur skulle jag kunna säga att scengrejer är fel utan att folk känner sig träffade? Men kritik är inget farligt – idén att det är fel att säga att någon har fel kan ju per definition inte vara rätt. Du märker nog det själv när du säger att din kommentar inte är kritik – vilket den är! Ett kritik fritt liv förutsätter ett åsiktsfritt liv.

      Sen är långtifrån allt jag skriver, poddar och videoar kritik mot kristna, men det är få som följer mig på alla kanaler jag använder och således kan man få en orättvis bild av hur jag lever.

      All välsignelse!

      Gilla

  2. Jag håller med Tyra i det hon skriver. Alltså både plus och en del minus. Du har ju onekligen rätt i en del, men just detta varför så mycket kritik mot andra kristna? Men du rör vid punkter som behöver lyftas fram. Vart är VI på vg

    Gilla

  3. Björn bloggaren

    Micael!

    Håller med dig i vissa avseenden, i det att världen sätt sätter sin prägel i kyrkan.
    Men samtidigt vet ju inte du om ledningen blivit ledda till att införskaffa dessa saker och är det så, så får vi så snällt acceptera läget.

    Bb

    Gilla

  4. Hej!

    Intressant inlägg, håller med till viss del men tycker du drar det för långt. Skrev ett lite längre svar på min blogg: http://davidsilverkors.se/2016/10/micael-grenholms-problem-med-pengar/

    Gilla

  5. Lampor, rökmaskiner, flotta lokaler (ägda eller hyrda teatrar, etc) och annan staging är uttryck för en av kyrkans värsta fiender: elitismen.
    De behövs för två mål: visa hur bra jag som syns i detta är, och för att visa dem utanför att vi minsann är minst lika lyckade som de. På samma sätt som Konstantin öppnade för lyxkonsumtion av bl.a. byggnader i stort och smått, vilket effektivt bromsade Guds rikes utbredande.

    Hur man lyckas jämföra slöseri på sig själv och sin image med kvinnans nardusflaska undergår mitt förstånd. Inte för att mitt förstånd är så högt, utan för att jämförelsen är så låg, så låg…

    @ Tyra och Rolf m.fl:
    det finns en skillnad mellan ”enighet” (som ni förespråkar) och ”enhet” (som Jesus befaller, som oändligt överstiger det lilla ”ig” som skiljer i stavningen. Eller inte, om vi tolkar ”ig” enligt det gamla betygssystemet. Tvärtom är enighet farlig, om den eftersträvas. Enhet, att som ett följa Jesus, kräver inte alls enighet i former, färger och mönster. Eller åsikter. Men rätt är rätt och allt annat är fel, därför måste vi ha högt i tak och våga orsaka intern friktion. Det måste bli rätt, trots att ingen av oss till 100% har rätt åsikter eller gör rätt (men alla som bekänner Honom har Sanningen, Kristus).

    Gilla

  6. Jonas Wennerhult

    Självklart kan man kritisera användandet av scenljus och rökmaskiner med dessa argument. Men frågan är varför du stoppar där? Vi använder ännu mer pengar på byggnader och pastorer som inte heller gör att vi når ut. Ingenting av det vi gör resulterar i omvända människor. Ska vi kanske lägga ner helt och ge pengarna till Aleppo istället?
    Nej självklar inte och det är ju för att det inte handlar om scenljus överhuvudtaget. Det handlar om varför vi inte evangeliserar. Svara på det istället för att diskutera scenljusens vara eller icke vara. Och det längtar jag att få höra vad du anser. För du har mycket bra tankar oftast.

    Gilla

  7. Jag blir förfärad när jag läser om detta. Jag förstår mycket väl att människor förr ville bygga ett bönhus eller små kapell i byn eftersom det inte alltid är så kul att ha folk i hemmet, där de hade bönemöten först. I stora utvidgade familjer var nog inte husförsamlingen lika lockande som för en ensamstående med lättstädade ytor.

    Men från det lilla bönehuset till scenshower med ljud- och ljusutrustning för stora summor pengar är steget gigantiskt. Det är liksom skillnaden mellan en medeltida jättekatedral och ett litet träkapell på gården. Den medeltida katedralen manifesterade en kyrka som lierat sig med makten, både den politiska och ekonomiska. Vad manifesterar de nya frikyrkorna med sina scenshower?

    Gilla

    • Hej Alma-Lena,

      Det var ett tag sedan.

      Du ställer den lite retoriska men väl befogade frågan ”Vad manifesterar de nya frikyrkorna med sina scenshower?”

      Jag skulle svaraatt de manififesterar ”Diggilo diggilej, alla tittar på mig där jag går med mina gyllene skor.”

      Mest träffande i sammanhanget Hillsong kanske?

      Döm om min förvåning när jag lyssnade en kvart på en inspelning från en av Hillsongs ”Gudstjänster”. Prästinnan inledde mötet med att låta församlingen (läs publiken) gissa på olika schlagers etc som hon sjöng för dem. Syftet, för henne, visade sig vara att få de närvarande att tro att sång och musik har en alldeles särskild plats i tron.

      Kan sång och musik bli en avgud?

      Jag har ingen ljudfunktion på min dator men utgår i från att det är detta vi talar om.

      Gilla

  1. Pingback: Micael Grenholms problem med pengar – davidsilverkors.se

  2. Pingback: Skulle du låta fattiga dö för att få bada i parfym? | Hela Pingsten

  3. Pingback: Väldoftande halmgubbar – davidsilverkors.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: