Gud eller staten

pexels-photo-25963

Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: ”Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet.” (Upp 7:9f)

Den senaste tiden har fokus riktats mot USA och vad presidenten håller på med där. Mitt i Donald Trumps tal om att göra Amerika great igen och att sätta den amerikanska starten först har tankar kring Gud och nationen snurrat i mitt huvud. På hemmaplan har vi återinförd värnplikt vilket också är en anledning att fundera kring de här frågorna.

I 1930- och 40-talets Tyskland blandades stat och tro allt mer ihop, till den grad att den tyska lutherska kyrkan allt mer blev en nazistisk propagandamaskin. (För den som vill fördjupa sig är Eric Metaxas roman om Dietrich Bonhoeffer ett hett tips.) Historien visar tydligt att det som kristen finns en stor fara i att blanda ihop Guds rike med nationalstaten. Staten är en avgud som det är fruktansvärt lätt att tillbe. Många gånger har vi närmare till att tro att staten ska rädda oss när det krisar än att Gud ska göra det.

I kontrast till detta har vi evangeliet om Jesus. Evangeliet är till sin natur gränsöverskridande. Det finns inga kristna länder, begreppet är i sig självt motsägelsefullt, och vårt mål eller vår längtan ska aldrig vara att skapa ett sådant land. Vårt mål är att tillbe Gud med syskon ”från alla folk och stammar och länder och språk.”

Förra söndagen firade jag gudstjänst i Norrköping. Temat för gudstjänsten var Kärlekens väg – mission och någonting  grep tag i mig. Vi sjöng tillsammans O store Gud på våra olika modersmål och jag blev djupt berörd. Gud är intresserad av hela mänskligheten, av alla folk, av varje människa. Och ändå finns det så många människor som lider nöd i världen och så många människor som aldrig har hört talas om Jesus. Det skulle inte behöva vara så. Gud är intresserad av hela världen och  vi kan få ta del i det uppdraget, i Guds mission.

Vi är kallade till någonting större: Guds rike. Att fastna vid våra nationalstater och gränser är minst sagt problematiskt. Nationen vill ha vår tillbedjan och vara vårt hopp. Människor är beredda att ge sina liv för staten. Staten är i sin tur den som står för trygghet och välfärd. Missförstå mig rätt, jag är helt för välfärd och att vi delar med oss till varandra genom exempelvis skattesystemet – men det finns också något bedrägligt med att staten lätt tar Guds plats. Ibland är vår syn på staten farligt nära Trumps.

Det blåser iskalla nationalistiska vindar över vår värld. Låt oss som kyrka vara annorlunda, sätta vårt hopp till en annan kung: Jesus, och ett annat fosterland: Guds rike, som inte har gränskontroller eller taggtrådsstängsel utan som säger till människor av alla folk och stammar och länder och språk: Välkommen hem!

About Emma Andersson

24 år, psykologi- och teologiintresserad folkhögskolelärare. Tror på rättvisa, diakoni och församlingen som en annorlunda gemenskap. Tycker om scouting, bad och böcker. Längtar efter att våga lita mer på Gud, leva enklare och vara mer i skogen.

Posted on 7 mars, 2017, in Pacifism och politik and tagged , , , . Bookmark the permalink. 3 kommentarer.

  1. Ja, det fanns till och med de som i valrörelsen kallade Trump för en messias (som kung David eller kung Kyros), trots att Jesus varnat oss och berättat att det inte kommer någon messias, innan han själv kommer tillbaka. (Mark 13:21-23)

    Nationalstaten är nog bra i sig (liksom bostad, kläder med mera) men om vi sätter något över Gud, älskar något högre än bibelns Jesus Kristus Gud Sonen, då blir det till en avgud.

    EU (inklusive Sverige) bör också i ännu högre grad än idag ta emot de som flyr undan Talibanerna, IS eller Al-Assad. Vi bör också göra oss beredda att ta emot miljöflyktingar, när klimatet blir varmare och havet stiger då kan många behöva fly upp i bergen.

    Gilla

  2. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt 28:19-20)

    När Jesus kom så var det judarnas Messias som uppenbarades och det var en judisk kyrka han bildade. Det nya förbundet ersatte det gamla och vi är nu med på samma villkor som judarna. Däremot sa Jesus aldrig att vi skulle upplösa nationerna (folken) utan han sa att vi skulle hålla allt som han befallt.

    Med kristna länder menas folkslag som följer Jesus befallningar. Att be för nationsgränsernas upplösning är att be för satans rike och inte Guds rike.

    Gilla

    • Jag tänker att när hedningarna inkluderas i kyrkan så för det med sig att vi slutar göra skillnad på människor utifrån etnicitet eller folk, vi är ”en enda kropp” och ”inte längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna”. En sådan människo och församlingssyn för med sig att nationstillhörighet inte längre är relevant.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: