Jag är ingen teolog och kan därför med ett ödmjukt hjärta också erkänna att jag inte är särskilt påläst inom eskatologi. När jag gick bibelskola hade vi en dag dedikerad till ämnet, och eftersom jag inte tog en enda anteckning under hela min tid som bibelskoleelev försvann den lilla kunskap jag tillägnat mig väldigt fort. Jag lärde mig i alla fall att det kallas ESKATOLOGI för den som vill låta smart och ENDETIDSLÆRE på norska. Vad det heter på svenska vet jag inte men det är av mindre betydelse här och nu.

Trots bristande kunskap kan jag i alla fall konstatera en sak:

Din syn på den yttersta tiden spelar roll

Den spelar roll för hur du investerar din tid, dina resurser och dina gåvor. Om du har en mörk syn på den yttersta tiden, tänk klassisk ”käre Jesus kom snart”-mentalitet, kommer detta prägla hur du ser på världen runt dig. I praktiken har du redan hissat vit flagg. Exempelvis är ett klassiskt antimiljöargument en bit ur Jesaja där det står att jorden ska slitas ut ungefär som en gammal trasa. Med denna vers blir det lätt att bara sucka och skaka på axlarna när man ser exploatering av miljön som resulterar i lidande för andra människor, utan att man försöker förändra något. För det står ju i bibeln att det ska vara så här i den sista tiden, ojojoj hjälp oss, Jesus må du komma snart… Total förlorarmentalitet och tyvärr inte ovanlig i kristensverige.

Vet du vad som också står i bibeln? Att vi är Guds barn, skapade till goda gärningar. Att vi fått som uppgift att förvalta skapelsen och att vi är kallade till att sprida Guds rike på jorden. Detta kommer vi inte uppnå med förlorarmentalitet.

Perfekt kärlek kastar ut all fruktan

Många blir rädda när de tänker på den sista tiden. Jag skulle vilja påstå att en syn på den yttersta tiden som skapar fruktan inte kan vara från Gud. Det står i bibeln att Gud är perfekt kärlek, och att den perfekta kärleken kastar ut all fruktan. Jag tror att vi måste våga ta denna versen på allvar.

God is love. When we take up permanent residence in a life of love, we live in God and God lives in us. This way, love has the run of the house, becomes at home and mature in us, so that we’re free of worry on Judgment Day—our standing in the world is identical with Christ’s. There is no room in love for fear. Well-formed love banishes fear. Since fear is crippling, a fearful life—fear of death, fear of judgment—is one not yet fully formed in love. (1 Joh 4:17-18, The Message)

Så om dina teorier och åsikter leder till ett liv i fruktan, kan dessa omöjligen vara förankrade i Gud, han som är perfekt kärlek. Den helige andes frukter är glädje, hopp, kärlek, medkänsla osv. Inte fruktan. Inte missmod. Detta är inte för att peka ett finger mot de som lever med missmod och fruktan, inte på något sätt. Detta är till uppmuntran!

Hopp är inte skygglappsoptimism. Hopp är att veta att man är perfekt älskad av Gud, och att han har kontroll!

Jag bryr mig inte om vilka teologiska begrepp du använder för att beskriva din syn på den yttersta tiden, huruvida du tror på hänryckning och sju år av vedermöda eller ej. Det jag är intresserad av är vilka konsekvenser detta har för hur du väljer att leva ditt liv.

En person med en Jesuscentrerad och hoppfull syn på den yttersta tiden har en vision för hur denna världen skulle kunna se ut, istället för att hissa vit flagg och gömma sig under en sten till hen dör eller Jesus kommer tillbaka. En person som varje dag dör från sig själv letar aktivt efter guldet i människorna runt sig och tar sin roll som förvaltare av skapelsen på allvar. 

Låt oss vara sådana människor.